Transparens i valberedningsarbetet

Vi tror på transparens i valberedningsarbete men med förnuft. Personval är känsliga frågor i en organisation. En del av de samtal och den korrespondens som är en del av arbetet berör känsliga personliga förhållanden eller har karaktären av förtroenden.

Detta får till följd att valberedningen för att kunna göra ett bra jobb ibland behöver arbeta under förtrolighet. Det behöver ställas frågor och föras samtal om saker som de inblandade inte nödvändigtvis vill och vågar prata om i offentligheten. Detta är helt enkelt inte möjligt att kombinera med att valberedningen offentliggör hela sitt arbetsmaterial.

En lista på alla kandidater skulle leda till frågor om varför vissa personer inte är med i förslagen där svaren är beroende av information som är förtrolig. Vad säger man som valberedning då? En delvis censurerade lista skulle riskera att väcka mer frågor än den besvarar.

Därför är det vår övertygelse att valberedningens transparens ska bestå i ett öppet redovisande av arbetsmetoder, kriterier man har arbetat efter och andra grunder för överväganden. De rena personfrågorna är däremot lämpligt att vara försiktigare med.

Den inställningen leder till att vi nu när vårt förslag är offentligt vill redovisa våra tankar kring varför det blev som det blev i några avseenden.

Mötespresidium och valberedning

När det gäller dessa för partiet viktiga funktioner är vi inte helt nöjda med vad vi åstadkommit och en smula bekymrade över hur svårt det är att tillsätta dem.

Vi har fått in mycket få nomineringar till mötespresidium och valberedning och i stort sett inte en enda person som anmält sig frivillig till något av dessa uppdrag.

Vi har lagt ner avsevärda mängder tid till att tänka ut namn, fråga partimedlemmar med god personkännedom om förslag och kontakta lämpliga kandidater. Bara för valberedningen handlar det om ett tiotal försök till rekrytering som slutat med ett nej.

I mötespresidiet var det många som ville sluta och vi ställdes ganska kort innan deadline inför problemet att rekrytera en ny mötesordförande och flera vice mötesordförande. Det var svårt att hitta en kandidat till ordförandeposten som kombinerade stöd i resten av presidiet med att vara fri från andra uppdrag och ha en vilja att ta uppdraget. Till slut fann vi att en av oss var den lämpligaste kandidaten.

Valberedningsledamöter i förslagen

I stressen att överhuvudtaget få ihop ett förslag till mötespresidium i tid hanterade vi ärendet i fel ordning. Beslutet togs förvisso utan att Lars själv var med i rummet, men en korrekt hantering hade varit att han först avsagt sig sitt uppdrag i valberedningen. det var slarvigt av oss. Att Lars ingick i valberedningen när vi lade förslaget innebär att förslaget bryter mot stadgarna och därför kommer valberedningen dra tillbaka sitt förslag till mötespresidiet. Vi kommer senare att lägga upp förslaget igen som privatpersoner.

När det gäller EU-listan är det inte lika uppenbart att valberedningsledamöter inte kan komma ifråga. Niklas Dahls kandidatur där kom sig av att vi i ett sent skede tvingades inse att den ena efter den andra av våra föredragna kandidater från södra Sverige hade tackat nej. I slutändan var helt enkelt en valberedningsledamot den bästa kvarstående kandidaten. Niklas deltog inte i denna del av valberedningsarbetet.

Vakant plats i styrelsen

Att sista platsen i styrelsen blev vakantsatt var inte vår avsikt. Det var den olyckliga följden av överoptimism. Oväntat många avböjde att sitta i styrelsen sent i arbetet – under slutspurten i lördags.

Ett vanligt dilemma i ett valberedningsarbete är hur man besätter de sista platserna. Om man har en plats kvar och flera bra kandidater som man försöker övertala att ta plats i styrelsen, ska man då prata med alla eller ska man fråga dem en i taget i preferensordning?

Om man gör på det första sättet kan flera tacka ja och man blir tvungen att berätta för människor som man kanske redan lagt energi på att övertala att man valde någon annan. Om man gör på det andra sättet kan kandidaternas behov av betänketid göra att man hamnar i tidsnöd.

Vi valde att chansa och prata med flera kandidater parallellt till de sista platserna i styrelsen. Någon dag innan förslaget skulle vara klart hade vi flera kandidater som hade behövt betänketid till den sista platsen. Vi trodde då att någon av dem skulle tacka ja och ville därför inte dra in fler kandidater i arbetet innan läget klarnade. När vi väl fick de sista nejet under valberedningsmötet i lördags och det blev uppenbart att vi saknade en person till styrelseförslaget hade vi helt enkelt ingen tid kvar.

Vi har ambitionen att försöka fylla den sista platsen genom att nominera på mötet innan valet sker, om vi inte ser att problemet tycks lösa sig genom nomineringar från mötesdeltagare.

EU-listan – ett pussel

När det gäller EU-listan har vi inte så mycket att säga, mer än att det var ett intrikat pussel av ålder, geografi och andra mångfaldsfrågor, kombinerat med överväganden kring kampanjvilja, förtroende hos partiet och potentiell genomslagskraft. Några få saker:

• När det gäller listans förstanamn så konstaterade vi tidigt att detta kändes som en uppgift för medlemmarna (och i sista hand väljarna genom personkryss) att avgöra. Därför välkomnar vi i denna svåra fråga motyrkanden på höstmötet som leder till att vår toppkandidat har starkast möjliga mandat från partiet.
• Vi har efter moget övervägande lagt fram vad vi tror är den bästa ordningen, nu låter vi mötet bestämma.
• Vi har arbetat proaktivt i stor utsträckning. Vi har lagt mer tid på att själva söka upp kandidater och försökt övertala dem att ställa upp än vi har lagt på att utvärdera de som anmält sig frivilliga. Till exempel har vi tillfrågat ett stort antal piratsympatisörer utanför eller i utkanten av partiet som skulle öka vårt genomslag och vår trovärdighet. Tyvärr har vi fått många vänligt formulerade och sympatiskt inställda “nej tack”.
• I vårt arbete har vi verkligen försökt att hitta kandidater från hela landet. Tyvärr har vi ändå en slagsida mot folk från Stockholms-Uppsalaområdet. detta är vi inte nöjda med, men vi gjorde så gott vi kunde.

Till sist vill vi notera att det är ett antal faktorer som behöver sammanvägas när man gör en sån här valsedel. Kandidaterna måste inte bara vara lämpliga för uppdraget som parlamentariker. De bör också:

1. Ha stöd bland väljarna så att de drar röster.
2. Ha stöd bland aktivister så att de inspirerar till kampanjande.
3. Ha stöd i partiet för att bli valda av medlemsmötet
4. Ha brett stöd i valberedningen så att denna kan enas om ett förslag.

Vi har försökt väga dessa mot varandra nu är det upp till medlemmarna att bedöma om vi har lyckats.